Varför. Har. Jag. Inte. Börjat. Se. Tidigare. ?.

Ikväll tyckte vi att det var bäst att fira att det var onsdag, så kollektivet, fast minus Pone och plus Raul, korkade upp ett par flaskor 
Chardonnay och dansade salsa på vardagsrumsgolvet. Sedan spenderade vi ett par timmar med att berätta om våra liv. Med en som
norska som bott över hela världen, en som är född i Västra Sahara och flytt från allt möjligt och en gullig polska blev det rätt intressant.

Bra onsdag.

Sliten som bara den, men det stoppar mig inte från att skicka iväg sms i denna stil:

Att vara servitris är femton vändor roligare (+svårare och mer uttröttande) än att vara ryddhjälp. Så mycket att hålla koll på och minnas
och SMILE och vara HYGGELIG TI GJESTER. Läser massor av regler och bestämmelser och sätter mig in i grejer, lär mig menyer 
och viner så att jag ska kunna anbefalla rätt sak när någon ber mig om hjälp. Det mesta går bra, fick hugg av en gullego och lite
smygtjock kille idag. På en pizzeria, mitt på blanka dagen liksom. "Tjeeena, lilla gumman". Det var skumt. Han dricksade fint iaf.

Norskan går också greit, fast jag blir avslöjad lite då och då. Speciellt barn sätter mig på plats, man står där och tror att man är bäst
och så "Kor e du fra?" man ba HÄRIFRÅN, och jag tror att det stavas "hvor" men jag kan inte stava på norska. Alla tror säkert att är
dum i huvudet. Kanske jag ska skriva en liten skylt med "Jag är smart i Sverige". Eller så skiter jag i det, folk verkar gilla mig ändå. 

Tog en promenad idag (blev borta tre timmar pga 1 taggad 2 vilse) för att ta en titt på lite bekanta vyer.

Tog ju som bekant studenten här om veckan. Som vanligt var Sanna där för att föreviga veckans godbitar.

Tillbaka i karusellen så himla fort. Norgetillståndet. Trött av alla intryck och människor, men snabbt hem för att kasta i sig mat och
powernapa innan det är dags att upp och hoppa och tillbaka till jobb. Pratade med chefen idag och fick veta att jag mest troligt i
första hand inte ska jobba på Bryggerikaia, utan på Peppes pizza, i sommar. Gick dit, fick prata med den reasturangbossen,
ska provjobba ikväll. Klockan sex. Sedan kommer jag att jobba på Kaia när jag inte jobbar på pizzan, och fick dessutom erbjudande
om ett annat jobb också, lite sådär någongång. Himmel och pannkaka, Norge alltså. Blev lite butter över att bli omkringkastad, men 
ser det fina i det hela istället. En ny erfarenhet, ett nytt ställe på cv:t. Och så länge jag får jobba så är jag glad. Mellan mina ben
ligger Christinas hund Mira, ni kan skymta det på bilden, och vi har redan blivit homies. Livet snurrar fort, jag bara åker med.

Sova, laga mat, byta om och sedan tillbaka till stan. Om jag hittar. Vi bor typ i övrekanten av en himla labyrint. Hade.

Pone glömde dock sin cykel vid bussbytet i Arjeplog.
Vi kaxade med två busschaufförer.
Sedan åkte vi mer buss.
Nio timmar blev det allt som allt.
Många fina fjäll och vatten.
Börjar dock nästan bli van vid den där vägen.
Bussen kom fram till ett kallt Bodö.
Hemma igen, tänkte jag sponant.
Vi tryckte in oss och vår packning i Christinas bil.
Det gick nästan inte.
Två madrassrullar kvävde oss baksätet.
+ Fyra aptunga väskor.
(Var.)
Släpa upp för trappor. 
Komma fram.
Fina fina lägenheten.
Lilla lilla hunden.
Tända ljus och torskmiddag.
Godnatt-te och samtal.
Jag minns norska också.
Har typ blivit bättre under året som gått?
Fattar allt.
Nästan.
Nu sova på den madrass som blir mitt hem i sommar.
Nordnorskt regn mot taket.
Bra känsla i magen.

 

Jag kan inte andas. Av saknad redan nu. Och allergi. Men mest det första.

Mina planer för sommaren:
Jobba som ett djur, bocka igenom mina listor av böcker/filmer/serier/skivor som måste upplevas, 
bli rippad, gå på trästock (hoppashoppas jag), planera framtiden och skriva en till bok.

Bästa sommarstället:
Djursdala by. 

+ Stugor (främst Majas)/båtar/tåg/festivalcampingar/under stjärnor.

Favoritblomman:
Hägg för att jag dör av skolavslutningskänsla, luktärter för bästa doften, krasse för att den blommar längst.


Här badar jag helst:
Träsket i Ostvik/Kalmarsund från hopptornet i Ekenäs.

Bästa sommarplågan genom tiderna:
Alltså absolut inte bästa, men denna kommer för evigt vara så cp-mycket högstadiesommar.

Det här lyssnar jag på i sommar:
P3, skivorna på min lista, Håkan Hellström och annat diverse festivalit.

 
Det här tittar jag på i sommar:
Alla de där "ska se men det blir aldrig av"-filmerna och svtplay.

Favoritdoft:
Grillat, kyrkan på skolavslutningen, nyklippt gräs, cigarettrök och helt enkelt sommarluft. 


Den ultimata sommardagen:
Vaknar i sträva och nytvättade lakan i en säng som är bäddad bara för att jag är där som gäst. Ett ljud av en
avlägsen gräsklippare svävar in genom de tunna vägarna, och på nattduksbordet står torra blommor i en
glasflaska. När jag kliver upp och går för att äta frukost så har några av de andra som sovit utspridda i stugorna
redan vaknat, men vissa sover fortfarande. Jingeln till Sommar i P1 strömmar ur radion, det luktar gräs och vi
badar och helt plötsligt är det eftermiddag. Då tar vi båten någonstans, till en annan ö, gärna där det finns klippor
att klättra på. Försöker att få igång engångsgrillen i en timme innan vi lyckas, dricker läsk och öl ur flaska, läser
dagstidningar och pocketböcker, går på upptäcktsfärd, badar, solar, sover, pussas och sjunger med i Taube.
Solen hinner gå ner och sedan upp innan vi lägger oss i tältet (för att öva inför festivalerna senare i sommar).

Adressändring, cykelreparation, kemtvätt, apple-id, hemförsäkring och flyttlådor precis överallt. 
Det är fredag och inte ens 48 timmar kvar tills jag åker till Bodö. Borde kanske börja packa.
Varför läser ingen denna blogg längre. Okej, dum fråga men ändå. Läs denna blogg. Hejs. 

Gick på balen här om dagen. Det var en så himla himla rolig kväll, långt över alla förväntningar.
Hade en klänning som Maja sytt, skor från Roots och Julias kompis fixade smink. Svårare än så
så behöver det inte vara att gå på studentbal. Dansade hela natten, fick bartenderns nummer,
skrek tills rösten var borta (tro mig, den är borta för evigt) och efterfestade till Håkan Hellström.

Gårkvällen började på topp och slutade på botten. Nej okej, inte så illa. Men alltså vinet. 

Det var så himla kul att träffa alla underbara personer som jag inte har hunnit ha ett vettigt samtal med på månader. Först handlade
vi mat likt en stor familj och sedan bar det av till Nils. Fick höra att det var som i en dröm när jag gled runt i köket och vispade i kastuller,
smörade majskolvar och sköljde sallad i sommarljuset. Tillsammans fick vi i alla fall ihop en himla fin middag, seriöst dödsgott, var 
mätt hela natten sedan. Clara är hemma från Göteborg så jag passade på att krama henne extra hårt. Vi berättade historier som inte hör
hemma på den här bloggen och firade in sommaren, helt enkelt. Sedan drack vi lite vin och lite annat, lämnade av Empan hemma hos mig
(för att hon jobbar tidigt idag) och drog till Olles. FoLkFoLkFoLk. Minglade järnet med byskekillar och säkert fler. Vet inte, minns inte. 



Och alltså jag måste bara skriva av mig lite, om det här som jag hela tiden nämner för att jag hela tiden tänker på det, men liksom inte
kan ta på, på något vis. Sommaren snurrar så himla fort, tillsammans med precis allt allt allt annat. Jag är nitton år gammal och om åtta 
dagar åker jag till Bodö. Jag vet inte hur länge jag ska vara där, men jag vet att det är där jag kommer spendera min sommar. Jag vet,

att medan mina bästa människor åker båt till Burehällorna och badar under stjärnorna på Bastuholmen och paddlar kanot och grillar i 
Majas stuga eller dricker öl på Mullberget och glider med båtar i älven och cyklar till Falkan eller äter en hel glass i Bergsbyn och ger en
till Salle också och ja, ni fattar, jag kan hålla på hur länge som helst. Då kommer jag inte vara här. Jag kommer inte vara med på allt det där,
för jag kommer vara någon annanstans. Och trots att det var samma sak förra sommaren så tänkte jag aldrig på samma sätt då.

Förra sommaren visste jag att oavsett vad som hände så hade jag ett år kvar här. Även om hade jag velat stanna så hade jag ett år kvar i
Anderstorpsskolans korridorer, och jag kom liksom inte undan. Då gjorde det inte så mycket om jag missade den där parentesen i 
verkligheten som kallas för svensk sommar. Men nu. Nu snurrar det så fort. Tiden rinner genom fingrarna på mig, och jag vet inte
var jag kommer befinna mig om ett halvår. Det vet ingen, säger man, men för mig är det ändå lite annorlunda. Det är inte bara jag som
flyttar nu, utan det gör även de fasta punkter som knyter fast mig vid den här staden. Min mamma flyttar till Småland. Min pappa
finns kvar, men inte på det sätt som han tidigare gjort. Han kommer inte finnas kvar i sitt gamla liv. Han kommer inte att vara
där i lägenheten och ta lång tid på sig att välja ut en vinyl för kvällen, lägga den på spelaren och lyssna medan han läser en historiebok.
Han kommer säkert göra så, men inte här. Den här vardagen liksom. Den kommer inte att finnas kvar om ett halvår. (Eller om en månad.)

 Samtidigt känns förändringarna så himla himla bra. Det kunde liksom inte bli bättre för någon. Det är liksom bara så stort och mycket och
sommaren snurrar så fort och det gör livet också och nu är jag vuxen. Nu ska jag ta ansvar, hålla koll på saker och planera mitt liv.
Jag räknar ner dagarna, men liksom som om allt skulle försvinna. Jag njuter och tar vara på som självaste fasen nu. Släpper 
aldrig tanken på passa på att njuta av ögonblicket, för att jag vet inte när jag kommer uppleva det nästa gång. Och medan mina vänner
klagar på myggorna eller inte vet om de orkar en kväll till, så sitter jag i smyg och njuter av deras sällskap. Sitter och är glad. Jag blev
påkommen på festen igår; "Är du trött? Du brukar alltid vara så pratglad." "Jag njuter", svarade jag. Nu blev det  en novell här. Hur som.
Jag går alltså med inställningen att mitt liv kommer att finnas i åtta dagar till, och sedan vara borta. Fast det är klart att det inte är så.

Helena, Majas mamma, sa till mig att "det kommer inte försvinna bara för att det förändras. Ewa och Peter kommer att finnas kvar,
de kommer bara bo i andra hus." Och då insåg jag att det är klart att det är så. Jag har massor med tid kvar. Det är ju precis vad mitt liv är. 
Det är ingenting annat än, för tillfället, oplanerad och blank tid att göra precis vad jag vill av. Vi pratar inte åtta dagar. Vi pratar åttio år,
allra minst. (Allra allra minst.) Jag kommer att hinna med så många båtturer och Burehällor och svenska somrar och bad i Byske. Chilla.
Allting må snurra fort, men tiden rinner inte mellan fingrarna på mig. Jag har massor av tid. Och med den kan jag göra vad som helst.


Grannen nedanför har för övrigt mycket bra musiksmak, hör jag från balkongen. Kanske ska lägga in en stöt. Okej, nog nu. Vi hörs.

Bor för tillfället i detta. Det går liksom inte ens tänka i vårt hem.


För en vecka sedan gjorde jag sånt där.

 

Nu gör jag sånt där.


Och sånt där.


Skrev meddelanden på torget. Hade Vera till hjälp.

Borstade tänderna en dag. (?)


Gulligt Annika.<3


Gick i skogen med en Sanna.

Okej det blev lite mycket fast ganska mycket för mycket igårkväll. Välte tydligen huset hela natten enligt bror min. 

Allting går så fort nu, flänger mellan skolan och hemma och stan och träffar folk fast ändå inte och nu är det lite brådis för
ska bli testsminkad inför balen om en halvtimme och sedan se dansföreställning och sedan festa hela natten så jag måste
byta om. För ja, party blir det igen. Igår och idag har jag fått veta att jag har mvg i historia a, historia b, religion a, samhälls b,
svenska c och filosofi b. Så okej, det må vara ohälsosamt och omoraliskt men vad fasen. Jag tycker jag förtjänare. 

6 har vanlig idrott första imorgon lycka till

1 är full 2 fullare än någonsin i alanya 3 gillar läget 4 studenten ärkul 5 KOKAR FAN PASTA OMG

It's on bitches.

Jaha, fett med häng det har varit här i veckan. Eller så int. Hur som helstast.

 

Turkiet var hundra mil över förväntan. Alltså seriöst, så glad jag har varit och så roligt som jag har haft den här
veckan. Resan inleddes starkt med att vi fick bo i sviten på högsta våningen alla sex istället för att bo i två små
rum, och sedan fortsatte hela veckan på samma sätt. Vi har spenderat tiden med att ingående diskutera alla de
ovärdaste funderingarna, äta färsk vattenmelon, flörta med bartenders/hotellgäster/receptionister/kassörer/randoms,
lära oss gotländska, nakenbada i fullmåne, starta slagsmål, åka fallskärm, bränna oss, hångla, hoppa ner från
båt i klarblått vatten, tequilashotat, dansat som om det inte fanns någon morgondag och aldrig sovit. Ungefär. 
Någon blev kär och någon annan blev svartsjuk, nya uttryck har myntats och nya fräknar tittat fram. Det var den studentresan.

Idag har jag spenderat dagen med att 1) gå en massa mil och 2) rensa ut min barndom. Slänger mängder av vattenfärgs-
teckningar med påskkycklingar gjorda i trean medan mamma kämpar emot likt ett djur. Det tar sådan sjuk tid, men 
framåt går det och nostalgisk blir man. Och nu ska jag cykla iväg till Ica och möta upp lite klass för grillning och öl.
Det är liksom mindre än två veckor kvar tills jag åker till Norge hela sommaren nu. Nio dagar till studenten. Skjut mä.

Befinner mig i sista-minuten-packa-äta-duscha just nu, och har absolut inte tid med detta.
Vi hörs senast om en vecka, tjing tjing.

Alltså sommar nu ju och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Lyssnar på listor med förra årets
sommarplågor och går av för att det kommer bli sommar i år också och jag kan inte tro det. 

Fast sedan startade denna låt och jag blev irriterad av minnet då jag skulle jaga bort måsar på uteserveringen,
svor lite tyst för mig själv över fåglarna och en full norrman började dansa runt mig och sjunga "måsar måsar".
Jaha okej, tack för hjälpen. Far till Turkiet om ett tag, blir så fruktansvärt himla nice gah.

 

Edit: Blev ganska mycket mer irriterad när denna låt sedan kom. Seriöst lämna mig ifred.

 

 

Här ska fan i mig filosoferas.

Idag har jag hållt ett högtidstal som gick lite åt skogen men jaja, jag tror ändå att mitt svenskabetyg är säkert så. 
Vi tittade på varandras slutproduktioner i filmen också. Fick mvg på min = fick det på hela kursen också. Woop. 

 

Har ont i magen för att livet förändras mer än någonsin ungefär nu. I alla fall efter den här hemtentan. Efter den.
Då är det fan i mig så mycket fest som det bara går. I typ tre veckors tid. Sedan är det dags att gå från redlös till arbetslös.

 

Nu säljer pappa huset som jag växte upp i.

Finaste bästa Frostkåge alltså, med världens största kök och tomt. Jag vill som egentligen vara med på visningen, gå runt bland familjerna
och förklara akustiken i köksgolvet som gör det till en dålig idé att ha smygfest i tonårsrummet under, men som är bra för att då kan man 
bara stampa så vet man att maten är klar. Jag vill visa hur man på bästa sätt klättrar upp i den stora granen bakom uteplatsen, jag vill visa
jordgubbarna som en gång bara var små plantor som jag grävde ner, berätta att i det här rummet gömde jag folköl och att här har jag skrikit
och gråtit och skrattat, i detta hus upptäckte jag Harry Potter och Lars Winnerbäck, i detta kök har jag suttit så många nätter med så många
vänner och druckit te och diskuterat livsproblem, hur byns alla barn spelade brännboll på den stora gräsmattan vid Grönhult, hur jag hatade
att bo så långt från stan, men jag kan varje skarv och springa av huset, varje träd på gården och varje stig som leder upp i skogen.

Och även om ni köper det nu så kommer det ändå alltid att vara mer mitt än ert. Kom och köp huset här, det är det bästa som finns.

Ikväll tar jag mig an Rolling Stones (tidningen alltså) lista över de 500 bästa låtarna någonsin (tog du dig igenom den Emma?).
Men främst är det filosofitentan som gäller. Jajebullar, jepp och jaha. Nu kör vi, de sista sidorna produktion i gymnasiet. 

Tillbaka på skolan och jag och Julia tar bilder med fula effekter i webcams online. Det är en viktig syssla under de sista veckorna av skolan.
Frankrike var fett och ni har väl typ sett på instagram men kommer ändå lägga upp bilder säkert sen kanske. På lördag åker jag till Turkiet
med fem stycken vapendragare och det känns väl helt okej. Hoppas bara att min rödhet har hunnit chilla ner sig lite tills dess. Kalla mig kräftan.

För mindre än ett år sedan hade vi Icona Pop på besök i en loge på Kyrkholmen. Lånade ut pengar till mat, skjutsade runt dem i
Skellefteå, kladdade ihop fetaoströra till mackor och frågade vad de tyckte om Malmia Hotell. Man kan ju fråga sig vart man är om ett år.

Jag har nu ett enda skolarbete kvar att göra. 

Har umgåtts alldeles för mycket med min dator den senaste veckorna. På ett dåligt sätt.

Jag menar, mina vänner bah

 

 

Alltså Jonas Sjöstedt.<3